Por fin en Ecuador

Jag lever. Jag befinner mig i Quito. Jag mår bra. Jag flåsar i backar.



Jag har suttit i tre olika flygplan for att slutligen hamna här. Jag har sprungit pa Miami South Beach. Jag har badat i Atlanten. Jag har fått min väska genomsökt och en lotion konfiskerad.



Vid första rapporten känner jag mig otroligt hoppfull och det känns bra att vara här. Lite trött pga tidsomställningen, men piggare an vad jag hade förväntat mig. Det luktar som Guatemala, det påminner om Guatemala i många avseenden. "-Det är dieseln som luktar, Therese" sade Torbjörn och han har rätt, men det är någon mer doft som gör att bilder och känslor ifrån Guatemala gör sig påminda. Någon rökelse eller något medel, kanske?



Vi bor på ett hostel (Casa Bambu) som vi redan tycker mycket om. Rummen är fina och det finns en takterass som är sagolik. Vi avnjöt frukosten där imorse med en musli och färsk frukt som fick oss att drömma om att stanna på taket i fem månader framöver.

Vi har tillbringat större delen av dagen med Asa (vår praktikantsamordnare); hon har givit oss lite allmän information kring våra roller som praktikanter och kring försäkringar samt andra regler. Ett prov har var och en av oss fått skriva idag på skolan där vi börjar förbättra vår spanska imorgon. Nu ska vi strax iväg och äta middag tillsammans med Asa och några andra ifrån SAL (Latinamerikagrupperna på spanska).



Tankar till Sverige!