Festen ar over

Carnaval! Carnaval! En helt galen men otroligt gladjefylld tradition. Vad som gor carnaval har i Ecuador sa omtalad och efterlangtad ar varken de kulturella aktiviteterna eller andra arrangemang. Nej. Det ar vattenkrigen, skumsprutandet, mjolkladdandet och i vissa fall; aggkastandet som gor det till en sadan otroligt omtyckt fest.
Carnaval pagar under ungefar tio dagar, men det ar under de tva sista dagarna som festen nar sin kulmen. Under dessa tva dagar gar man inte saker nagonstans, inte ens pa sin egen gard!

Den senaste veckan har mest bjudit pa olika tillstallningar i festtecken. Det har inte varit nagon "ordentlig" praktikvecka.
I lordags hade Manuel arrangerat en politisk debatt i UNOCIAEs hus. Vi hade en minga dar pa fredagen for att forbereda huset och garden for lordagens evenemang.
Lordagen var en stor, i dubbel bemarkelse. Det var Linas fodelsedag och sa Manuels efterlangtade dag da olika politiska kandidater skulle fa presentera sina diskurser infor valet.

Pa sondagen foljde Lina med mig, Carmen och Edelina hem till en vaninnan till Carmen for att baka brod i vaninnans vedugn. Ytterligare en vaninna deltog. Carmen blandade degarna pa kansla i en gigantisk bytta. Vi formade degklumparna till diverse konstverk under nagra timmar innan det var dags for att ata middag ihop. Innan vi lamnade huset dansade vi trampatrampadans i nagon timma. Allt var valdigt galet och roligt. Vi skrattade och skrattade. Carmen sade flera ganger den kvallen att hon aldrig forut i sitt liv skrattat sa gott!

Jag vet inte hur manga ganger jag fatt en hink over mig de senaste dagarna eller hur mycket skum jag fatt sprutat i oronen, i ogonen, i munnen och i haret. Man gar omkring med en standig skrack for att bli blot eller for att fa nagot rosa i ansiktet. Men samtidigt ar det sa otroligt roligt och spannande. Hehe. Man blir liksom inne i leken. Man kommer in i sjalva tavlingen. Nar vi akte till Chota i mandags (jag, Lina, Nancy och nagra vanner till henne) var jag och Lina som galna. Bara nagon passerade oss och sprutade litegrann besvarade vi genast med att dranka den personen i skum. Men det var inte latt att vara de enda utlandska turisterna pa omradet; "Mira Gringas" horde man titt som tatt. Svart farg i ansiktet och nar man bojde sig ner i fortvivelse blandat med skratt hallde nagon en hink vatten over en och direkt efter kom nasta och sprutade skum i haret, i oronen och i munnen. Galet, som skrivet. Varst var nar vi alla satt pa ett bilflak och vantade pa att aka tillbaka till Ibarra. Vi var blota och frusna. Sa passerar vi ett hus dar en man tommer en hink over oss. Bilen vi aker med backar tillbaka. Mannen haller igen. Han virar om och kor framat igen. Mannen haller igen. Sedan backar han tillbaka till utgangslaget. Mannen haller igen. For att slutligen parkera framfor huset. Mannen haller en sista hink vatten over oss! Carnaval, carnaval gott folk!
Pa gatorna i Ibarra blev jag ocksa blot samt rosa -vattenballonger har kastats efter mig, det har sprutats vatten inifran bilar och hinkar har hallts over mig. Jag motte en man pa ett overgangsstallet som sprutade skum i hela mitt ansikte. Inte ens hemma hos familjen har jag fatt ga torr. Igar avslutade vi carnaval i mitt hem med gaster och ett stort vattenkrig. Vid ett tillfalle holl Manuel fast mig och de andra hallde en varsin hink vatten over mig. Oj, oj, sa manga vackra minnen du far med dig hem till Sverige sade de och skrattade.

Idag ar jag torr. Nu ar det over. Inge mer Carnaval for denna gang. Nu vagar jag ga pa gatorna, men nar jag ser en skumflaska ryggar jag till och hojer handen.